Dopet i vår tid - bidrag till en nutida dopteologi

Dopet i vår tid - framsida

De flesta svenskar bor i städer eller tätorter, staden är för de flesta människor platsen för det dagliga livet. Ska vi tala om ”Dopet i vår tid och nutida dopteologi”, måste vi tala om ”Staden och dopet”. Göran Lindström skriver bl.a om: Det offentliga rummet och dopet, staden - konsumtionen och dopet och dopet som motbild. Han ställer arton frågor, två av dem: ”Vad händer i våra tankar, när vi ställer den medeltida dopfunten bland affärerna i gallerian? Hur vill vi att staden skall se ut i framtiden – och dopet?”

I artikeln ”Identitet och uppdrag – Jesu dop som motiv i våra dop” får vi vara med om ett teologiskt paradigmskifte, då Anna Karin Hammar anknyter till fornkyrkan och sätter Jesu dop i centrum i stället för att traditionsenligt utgå från Romarbrevet 6, där dopet knyts till Jesu död och uppståndelse. Hon skriver vidare om hur varje människa vid varje dop blir älskad och utvald, inte i stället för andra – i TV-såpornas värld kräver den egna framgången att andra slås ut – utan i kraft av sitt eget unika värde. Hon skriver om arvsynden, om människan som ”fragile”, sårbar, skör, utsatt, bräcklig.

”Dopet som berättelse och en öppen famn”. ”I begynnelsen fanns vattnet, och ur vatten skapades liv. Och en livgivande gudsvind svepte fram över vattnet. Den första morgonen hördes andens vingslag ovan vattnet…” så börjar ”Kenneth Nordgren sin berättelse om andens vingslag – duvan och dopet. De återkommer till Noa på arken, vid Jesu dop i Jordan”: Du är min älskade son, du är min utvalde”. Vid varje dop finns vatten, andens vingslag och duvan:” Du är min älskade, du är kallad till samhörighet”.
Författaren sammanfattar i tre teser:
Dopet är mer på väg än framme. Det är inte en slutpunkt, utan en startpunkt för det kristna livet.
Dopet är mer relation än prestation. Det är alltid nåden som skall uttryckas i dopet.
Dopet är mera en öppen famn än ett annat land.
Den öppna famnens teologi erbjuder en samhörighet som är kravlös inte uddlös.

Två bilder från dopgudstjänster tagna 1957 och 2007, där börjar ett samtal om ”Dopet i vår tid” mellan prästerna och forskarna Boel Hössjer Sundman och Kari Veiteberg. Bägge bilderna speglar kvinnornas värld, männen finns i bakgrunden. 2007 finns barnen, syskonen med ända framme vi dopfuntens kant och prästen är kvinna. Samtalet fortsätter sen kring: Hur ser ett dop ut 2057, barnens plats, rummets betydelse, dramaturgin i dopgudstjänsten och församlingens ansvar.

”Dopet i vår tid” beskrivs av kyrkoherden i Delsbo Peter Södergård med religionshistorikerns penna men först låter han den från prästgårdsakvariet förrymda grodan måla upp sin bild, ”Grodperspektiv på dopet”, med de tre grodbaljorna: Den första baljan är Katekesens värld – den förmoderna vattentunnan av trä. Den andra baljan är modernismens rationella och hygieniska plastbalja: Jag tänker rationellt, därför är jag till. Den tredje baljan: Postmodernismens virtuella tråg; en groda på skärmen, tryck och hon kväker. Jag är vad jag köper, det handlar om skärm och stressamhället.

Många av författarna anknyter till andens vingslag, skaparvinden och det livgivande vattnet. I boken finns nyskrivna psalmer med nykomponerad musik, bilder, en gudstjänst i dopets tecken och förslag till en stadsvandring med dopet och vattnet som tema.

Biskop Ragnar Persenius skriver Förord: ”Strömmar av levande vatten från en gudomlig källa.”
Utvecklingschefen för församlingsenheten Gunnar Sjöberg skriver en slutreflektion: ”Döpt in i sammanhang”

Hans Hartman har skrivit en utförlig studiehandledning till bokens fem huvudartiklar.

Huvudföreläsningarna vid Uppsala stifts prästfortbildning hösten 2007 finns med som bilagor.
Kari Veiteberg: ”Hur man berättar vad man tror”.
Gordon Lathrop: ”Dop, treenighet och dopets innebörd i dag”.

Här kan du se bilder från boksläppet - Klicka här!

Pris: 195 kr • ISBN: 978-91-972557-4-5• Utgiven 2008